Att vara ensam med sig själv är hundra gånger tryggare än att vara ensam i ett rum fullt med människor.

Mitt bland kaos,känslor och tvivel kan man få höra små saker som lättar på allt det dunkla. Underbara tanke. Skulle föra med sig mycket jobbigt det tror jag nog, men känns ändå upplyftande.

Nu ska jag bara stealtha i skolan ett tag tills jag löst detta på nått sätt. Jag kan nog inte stanna kvar oavsett. Har nog aldrig haft så mycket ångest och oro sen jag började där, kanske ändå är dags att lämna just den platsen och försöka med nått nytt. Någon gång lär jag väl hitta min plats. :)

Prr~

durr

Ibland önskar man ju nästan att man va gjord av pengar, eller i alla fall att allt var gratis. Mycket för att det är så mycket saker man vill ha och uppleva(girigt kanske men jag tror knappt att det finns någon där ute som inte vill ha någonting alls, förutom min pojkvän då typ "ha-ha"). Men också nu när julen är här och man ska gå runt och köpa julklappar till folk, det jobbiga är inte att hitta saker, utan priserna på de saker man egentligen vill ge. För man vill ju trotts allt inte ge saker till folk som man vet att de inte kommer ha någon glädje av, men oftast blir det lite half-assed ändå. De flesta blir ju glada oavsett vad de får, men frustrationen finns fortfarande kvar på min sida då man vet saker de verkligen skulle ha glädje av men man inte kan köpa det till dem. Åh dumma jul, så underbar och så stressande.
På ett sätt önskar man ibland att man gjort sin blogg anonym, så man verkligen kunde skriva exakt vad som pågår i sitt huvud istället för att mesa runt om massa annan skit som jag gör varje gång jag skriver nått nuförtiden. Men jag vet faktiskt inte om man får ha helt anonyma bloggar längre eller om allt är kopplat till ens googlekonto? Well well well...... Intressting....

Att ha en bloggutan att blogga, det är väl det som är standrd nu mera? (y)
Jag har börjat högskolan, skitläskigt, speciellt då det är ett ämna jag inte har någon erfarenhet alls i. Kursen ska vara gjord för totala nybörjare som mig, men man märker på lärarna att de är vana vid att eleverna har en viss kunskap innan de börjar, vilket suger lite. Jag behöver verkligen någon som är pedagogisk och hjälper mig från grunden, inklusive grundensgrund och varför det ser ut som det gör ect. xD
Åh samt det vanliga visan, vill verkligen flytta hemifrån, skulle va så skönt att ha ett ställe som bara var ens egna.Men jag tror verkligen att jag kommer ångra mig om jag tar mass feta lån för att kunna flytta ut när jag kan bo hemma utan problem. Så den drömmen får väl ligga kyld nått år nu. Måste ju dessutom ha ett jobb innan man ens kan tänka på sådana saker!
Snart är hösten här också, hösten är underbar och hemsk, för så fort det bli kallt och mörkt blir jag så jefla emotionell, det är inte direkt till någon fördel, samt så bli man så trött hela tiden.
Men jag ser verkligen fram emot de brinnande, eldiga löven, jag känner verkligen i hela kroppen att det går mot höst/vinter. Knepiga människokroppar!
Men kanske borde göra någon nytta och städa lite tjorp tjipp!

Funderingar och sådant...

Är det löjligt att önska att ens liv var lite som i romantiska komedier ibland?
Eller att livet var lite mer romantiskt i övrigt. Få blommor ur det blå? Sitta och kolla på stjärnor och bara njuta av varandras närhet? Se på solnedgången? Skriva söta lappar med sliskigt gulliga ord? Vakna av en kyss på axeln och ett "god morgon älskling"? Vamdra in i ett rum fyllt med tusentals ljus och rosenblad? Små gåvor som kanske inte egentligen har nått värde? Göra små tjänster som man vet bara gynnar den andra men glädjen smittar ju.
Jag har nog alltid varit tjejen som verkligen innerst inne älskar romantik men som antagligen ger intrycket av att tycka det är löjligt, eller något som jag inte vill ha?
Personen som man ger roliga och löjliga saker till, eller tv spel eller leksaker rosa fluffiga saker ect.
Vilket jag älskar, men det hade varit kul om jag också kunde få vara den där seriösa man ger kanske ett fint halsband eller inredning till. Nu kanske temat från romantik försvann lite då jag blandar in allt och alla.
Men jau... allt som allt. Jag vill inte bli tagen för givet, eller ha en bild avmig själv ute som inte stämmer.
Jag vill uppleva romantik och kliché, jag vill vara tjejen som skrytigt lägger ut bilder på intagram lite då och då också. Gå på romantisk "dyr"middag och klä upp mig smått.  Ah, händer sådant när man blir vuxen, eller händer det bara inte mig?

skriva skriva

All I ask for is soft as the spring.
All I ask for is a plain simple thing.
Cherish what you have and lets not forget,
The things that come easily
are yet
the things that could slowly fade away
when it's simply to late for regret.

06/12