Inom var människa finns det en liten ask
Gömd längst in i mörkret
Där allra längst in dit ingen når, det är knappt du själv förmår dig att försöka
I denna lilla ask finns allt du helst vill glömma men också sådant som du gör bäst i att bara uttrycka i ditt inre
Där finns frågorna som bara dyker upp om natten
De där som håller dig vaken tills du vridit och vändt på dig och sedan länge fått sig att tro att du ska ligga sömnlös i evigheten
Frågorna som gör dig galen
Du vet att de inte är till för att yttras nen ändå ligger de alltid där längst ut på tungspetsen
Men där stannar de också som tysta utropstecken som får dig att snubbla på allt annat du har att säga
I denna ask finns också allt det där som inte ska finnas
Känslor mörka som de kallaste januari nätter
Känslor så förbjudna men oh så lockande
Känslor du inte vet namnet på som små illvilliga väsen
I denna asken allt sådant som ingen annan någonsin ska få se
Sådant som hindrar andra från att tro att man är galen
Men alla har ju alla de där sakerna man inte ska ha
Men vi vet också att det bara är de som är galna som öppnar asken och släpper ut allt de har
Eller de som fyllt asken till den grad att låset brister
Det är dessa människor som försvinner
Själva låses in i djupa mörka askar
Dit ingen går som själva har sin låst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar